Jag tänker på dig som hoppade.
När året precis hade börjat och allt var iskallt.
Jag tänker på ditt mod; att du vågade.
Och på allt du lämnade efter dig.

Jag vill ta vara på allt. Det fina, det fula. Det vardagliga, äventyren, tristessen och magin.
Du sjunger att jag ska hålla dig i handen.
Won't you take my hand? Let's do this.
Men jag hoppar inte. Jag ska leva.

Jag tänker på dig och påminns om att jag ska leva.
Med allt vad det innebär.

Ibland pratar vi om dig. Någon frågar. Och jag tar ditt namn i munnen.
Det känns ovant.
Ditt namn ligger inte lika bra på tungan längre.

Ut på öppet hav.
Ut på öppet hav.

...

Mitt i apokalypsens gap
Solen ritas av
ritas av

Våren, våren, våren.

Allt det gröna som knoppar. Den varma solen som smeker huden. Så mjukt, så lent, så välgörande.
Jag premiärpromenerar i kjol och känner tyget smeka mina ben.
Får färg på kinderna och tänker på dina fräknar.