Jag tänker på dig
när jag omsorgsfullt väljer mina vackraste underkläder

siden, silke och spets

mina högsta klackar

och den svarta klänningen.

Ögonfransar som målas långa och svarta. Tunga.
Naglar svagt rosa.

Tänker på din blick när du ska se mig.
Att du ska bli stolt över att få ha mig vid din sida.
Att du ska tycka att jag är den vackraste du vet.
Att du ska längta efter att ta för dig av det som är ditt, när vi äntligen är ensamma.

Jag har sprungit mig igenom året. 

Sprungit genom årstiderna. 

Sett knopparna slå ut till blad. 

Känt doften av nyklippt gräs. 

Känt solen steka och luften darra av hetta. 

Sprungit genom en stad som inte ännu har vaknat efter nattens festligheter. 

Nu springer jag tidigt. Solen färgar molnen svagt rosa när den stiger. 

Dimman ligger tät över tjärnen och rönnbären lyser klart röda. 

Jag är snabbare än i våras. Starkare. 

Benen driver framåt.

Kroppen rör sig smidigt och vant i skogen. Över rötter och stenar. 

Lungorna drar in kall sensommarluft.

Jag tänker på hur stark jag är. 

Att jag klarar allt.

Mitt i en mening, där i köket, när jag med skratt i ögonen berättar något vardagligt, blir hans blick mörk.
Han kliver fram till mig.
Kysser mig djupt
samtidigt som han lyfter upp mig på diskbänken.

Han kysser mig länge..
Intensivt.
Passionerat.
Hett.

Plötsligt slutar han och ler.
Säger menande "..du sa?"

Jag stirrar på honom.
Flämtande, rodnande.
Leendes.
Skakar på huvudet.
Har inget minne av orden som nyss låg på mina läppar.
Min mun minns bara smaken av hans läppar.

Jag tänker på hans namn och jag tänker att det är det vackraste namn jag vet.

När vi träffades
så kändes det som

att ha blivit hittad.
att ha fått komma hem.

Det var mitt i den varmaste av somrar.
Jag njöt av ledighetens lata dagar. Spenderade dem på bästa tänkbara sätt. Utgick enbart från mina lustar och infall. Behövde inte ta hänsyn till någon.

Vi skulle ses över ett glas vin, du och jag.

Jag hade inga förhoppningar. Inga förväntningar.
Cynisk och egentligen trött på män efter vårens dejtande mötte jag upp dig.
Du stod med regnjackan på, beredd på det värsta.
Jag tänkte att du var längre än jag hade väntat mig. Snygg. Bredaxlad. Starka armar.
Jag kunde spelet. Visste dejtingreglerna.

Men med dig behövdes inget spel.
Förvånat märkte jag att jag kunde vara öppen med dig. Nästan naken.
Berätta, utan att dömas.
Avslöja, utan att avvisas.

Du kände nog likadant.

Ett glas vin blev till en promenad blev till en kyss blev till en övernattning blev till en morgon att vakna i samma säng.
Blev till en onsdag i strålande sol, med gårdagens smink och två händer som för första gången flätas samman.

Jag vaknar mitt i natten av att du håller mig nära din kropp. Du tittar på mig med halvöppna ögon och säger i sömnen "du är det finaste jag vet".

Jag sträcker på mig, njutningsfullt. Kryper närmare dig.
Tänker att jag har haft tur. Som hittat dig.