Utanför mitt fönster spränger våren och försommaren fram. 

Allt det gröna exploderar, 

tillsammans med syrén och doften av våt asfalt. 

Jag blir svag i benen och tappar fattningen.
Det kom ännu en vår.
Det blev sommar igen.
Tänk ändå. 

Den lyckan. 

Med handen följer han bröstets rundning.
Försiktigt kupar han det, känner tyngden under sina fingrar.
Utforskar känsligheten, lystrar till andetag och små, små flämtningar.
Huden är varm och mjuk.
Hon är så fruktansvärt len.