Jag ser ljusen i mörkret. 

De små, små lamporna. 

I husen. På vägarna. I bilarna.
Som missiler skär de genom det kompakt svarta. 

Ömsom blinkar, ömsom glittrar.
Visar någonstans att vi inte är ensamma.

Tystnaden är öronbedövande.
Fyller mig.
Svämmar över.