Han kallades Vargen.

Och jag visste varför;
Skulle jag blotta min strupe skulle han hugga. Genast.
Han var van att få som han ville.
Smart. Erfaren. Stark. 

Han jobbade medvetet. Långsamt.
Han hade inte bråttom. Han visste att han skulle få mig dit han ville.
Om han bara var tålmodig.

Fyra år tog det innan han fick mig. 

Han lärde mig mycket om mig själv.
Öppnade mina ögon. 

Han fick mig att sluta tvivla på mitt värde. 

Fick mig att förstå hur fantastisk jag är, och vad jag är värd. 

Att jag förtjänar det bästa. 

Vi lekte. 

Han såg till att mitt glas ständigt var fyllt med champagne. 

Jag var törstig. Drack girigt.