Novembermorgon.
Kallt dis.
Träden kala. Alla löv har fallit ner. Grenarna spretar envist mot himlen.
Sträcker sina nakna grenar
upp
upp
upp.

Står starka och envisa när stormen river i dem.
Inväntar den vår som igen ska komma.
Ge dem nya knoppar på grenarna.
Återigen göra skogen grön och böljande.

Dimman ligger tät över trädtopparna.
Det går inte att se havet. Det finns där, bakom dimman.
Bakom bergen och träden.

Solen kämpar för att ta sig igenom molntäcket.
Snart ska det spricka upp.
Snart ska solen göra ett tappert försök att värma.
Att sprida sitt ljus.

Innan mörkret åter kommer och gör allting

svart.