Vilken tungvrickare.
Men jag tänker att det är ett passande ord. En passande beskrivning.
Att hela tiden känna, så mycket. Högt och lågt.
Att vilja så mycket. Att darra och skaka. Av sorg, glädje och upphetsning.
Att ha asplövspuls och försöka andas lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar