När du kysste mig.
Där, mot husväggen i Götgatsbacken.
Då blev mina knän alldeles svaga.

Du bet mig i läppen och stönade svagt, liksom förvånat.
Du tog min hand och vi gick genom Stockholm i det kallaste av januari.
Och du sa
att du aldrig hade hållt någon i handen så länge, som du hållt i min där och då.

Och jag tänkte förvånat på det faktum att vi bara hade hållt hand i fem minuter.
Att det var ditt rekord.