Jag önskar att jag var perfekt.

Men jag känner mig gammal.
Ser rynkor ta plats i ansiktet. Små, små streck som gör anspråk på plats.
"Karaktär"
kanske någon säger.

Med sorg ser jag på mitt åldrande jag, utan att sakna min ungdom.
Jag vill för alltid och jämt känna mig vacker.
Skäms att erkänna att skönhet är mig viktigt. Att det tar stor plats.
Att jag njuter av att smeka den lena huden på min höft. Följa kurvan med ett finger.
Njuter av nyckelbenens precision. Se tunna axelband löpa över dem.

Jag tycker om när män tittar på mig. När de följer mina ben med blicken.

Vet att skönhet inte varar för evigt.
Att blickarna jag får snart kommer att falla på någon annan.
Skäms över att erkänna att den insikten smärtar mig.