När jag förtvivlat gråter, av utmattning och stress, ringer du mig genast.
Du tröstar mig. Sakligt, men med värme och omtanke.
Är konkret. Trygg. Stabil.
Jag lutar mig mot dina ord. Känner hur du med din röst omfamnar mig. Jag vaggas in i  det trygga som är du. Vet att det kommer att ordna sig.